”Parternas egna omställningsavtal har varit mycket framgångsrika”

Företrädare för SNS konjunkturråd skriver på DN Debatt (230119) om vikten av bra insatser för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Precis som de inleder med är en viktig anledning till den framgångsrika strukturomvandling vi haft fackföreningsrörelsens positiva inställning. Vi vill där gärna tillfoga den konstruktivitet som arbetsmarknadens parter, såväl fackföreningsrörelsen som arbetsgivarorganisationerna, tillsammans har visat upp. Inte minst genom det nya huvudavtal som banade väg för Trygghetsöverenskommelsen och därmed bland annat omställningsstudiestöd.

Den svenska partsmodellen består inte bara av konstruktiva arbetsmarknadsparter, utan även av politiker som förstår dess värde. De förstår att vissa saker sköter parterna bäst själva, andra görs bäst i trepartsöverenskommelser och annat beslutar politiken bäst själv.

Vi förvånas av artikelförfattarnas inställning till parternas egna omställningsavtal. De kollektivavtalade omställningsavtalen är ett extremt framgångsrikt arbetssätt för att få uppsagda till nytt och rätt jobb snabbt. Det arbetet börjar parternas omställningsorganisationer i normalt sett med redan i samband med varsel. Lite anmärkningsvärt är då att SNS konjunkturråd tycker att det borde starta tidigare och bara gälla vissa. Att omställningsstödet gäller alla uppsagda skapar legitimitet eftersom det finansieras av allas lönesumma. Det är alltså en förmån alla är med och betalar för och som är tillgänglig för alla om de blir varslade, men som endast används av dem som behöver det.

På samma sätt ska man förstå omställningsstudiestödet. Det är en möjlighet för alla mitt i arbetslivet att, under vissa förutsättningar, kunna kompetensutveckla sig. Tanken är att alla ska kunna lyftas kompetensmässigt så att det skapas jobbkedjor som, i sin tur, skapar vakanser de som står längst ifrån arbetsmarknaden kan få jobb genom. Det finns en insikt hos arbetsmarknadens parter att en möjlighet till livslångt lärande för alla, i alla branscher, är det bästa sättet att bejaka strukturomvandling och ett alltmer kunskapsintensivt svenskt arbetsliv. Det ger i sin tur, kombinerat med andra mer riktade arbetsmarknadsreformer, de bästa förutsättningarna för jobb även för andra.

Vi välkomnar däremot analysen att ytterligare resurser som måste till för att Arbetsförmedlingen ska kunna stödja långtidsarbetslösa fullt ut om det så handlar om personligt förmedlarstöd eller målgruppsanpassade och verkningsfulla arbetsmarknadsutbildningar. Att ha en anorektisk statsbudget för arbetsmarknadspolitik samtidigt som vi har en begynnande lågkonjunktur och en stor andel långtidsarbetslösa är direkt dumdristigt. Arbetsförmedlingen måste ha muskler att vara garanten för en nationellt samordnad arbetsmarknadspolitik.

Det vore av värde att även SNS konjunkturråd såg att strukturomvandling och bästa möjliga arbetsmarknadsåtgärder för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden kan göras på olika sätt, där arbetsmarknadspolitiken har sina verktyg och parterna andra.