För öppnare arbetsplatser

Läs vidare

• Mer om heteronormen

  Inom Fritt Fram arbetade vi mycket med heteronormen i relation till frågor om bemötande – både internt på arbetsplatsen och i relationerna utåt. Ofta tänker vi inte ens på att heterosexualitet också är en sexuell läggning. Att vara heterosexuell uppfattas som det naturliga och universella – det "normala". Denna norm – heteronormen – handlar om de osynliga regler och förväntningar som styr möten och relationer av olika slag.

  Heteronormen finns överallt, och den stärks och sprids genom våra medvetna eller omedvetna handlingar. Avsteg från heteronormen märks. Avsteg från normen kan leda till acceptans och respekt, men det händer också att personer som inte lever sitt liv i enlighet med heteronormen drabbas av utfrysning, diskriminering, trakasserier eller våld.

• Avståndstagande och okunskap

  Språket är en tydlig markör på heteronormativiteten. Att prata om "DE homosexuella" eller till och med skriva om "homosexadoption" tydliggör ett avståndstagande och okunskapen lyser igenom. Samhällets generella förväntningar på hur flickor och kvinnor, pojkar och män ska vara, bete sig, uppföra sig, klä sig med mera är begränsande för oss alla – även heterosexuella. Det finns ett otal exempel där heteronormativiteten gör sig synlig – det gäller bara att se sig omkring med lite nya glasögon.

• Professionellt bemötande och heteronormen

  Bemöter vi som professionella yrkesutövare våra kunder, brukare, klienter eller patienter på samma sätt? Behandlar vi dem lika? Många skulle nog utan att tänka svara ja på den frågan. Men även det professionella bemötandet i vård, omsorg, handel och näringsliv av hbtq-personer styrs av normer kring kön och sexuell läggning.

  Utgångspunkten är att vi ska behandla alla lika – vi ska vara neutrala i syfte att inte vara orättvisa. Men att behandla alla lika, på vems villkor blir det? Är det likabehandling att bemöta till exempel hbtq-personer och cis-personer på samma villkor? Målsättningen att behandla alla lika – eftersom alla har lika värde – riskerar ibland att bli missriktad välvilja.

• Olika glasögon

  För att likabehandlingsprincipen ska fungera krävs att man har tillgång till olika sorters glasögon när omvärlden tolkas. Det kan hos professionella yrkesutövare finnas en rädsla för att uppmärksamma att den patient, klient, brukare eller kund i mötet är hbtq-person. Ett exempel på det är att förutsätta att den person av samma kön som följer med kunden/brukaren/patienten till mötet med dig, är hens vän, inte partner.

  Det kan också handla om att alltid förutsätta att den person du möter är heterosexuell och ställa frågor och agera därefter. Eller att man på förskolor eller skolor inte vill uppmärksamma så kallade regnbågsbarnens familjer eftersom att de barnen skulle bli betraktade som annorlunda i negativ bemärkelse. Många ger också uttryck för att den sexuella läggningen inte har någon betydelse alls.

  Den som försöker behandla alla lika riskerar att reproducera den norm som bestämmer vad som är normalt – det som ska uppfattas som det neutrala. En konsekvens av att oreflekterat behandla alla lika blir att barnens/brukarens/patientens livssituation inte uppmärksammas eller bekräftas och det kan få allvarliga följder.

  Situationer kan felbedömas eller helt enkelt inte uppmärksammas. Det är därför viktigt att komma ihåg att den som möter/behandlar alla lika inte är neutral eller normbefriad. Att behandla alla lika är att behandla minoriteten på majoritetens villkor. Att bli behandlad på sina egna villkor, däremot, är att bli likabehandlad. Fritt Fram har tagit fram en bok för alla som i sitt arbete möte tredje person: "Krock eller möte – om professionellt bemötande och heteronormen".

• Ordlista

  Hbtqi är en i Sverige vedertagen akronym för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner, tidigare bara Hbt. Även längre bokstavskombinationer förekommer ibland för att inkludera fler grupper i samhället, som exempelvis asexuella eller intergender.  

  Heteronormativitet innebär att ett mänskligt samhälle har heterosexualitet som norm för människors sexualitet. Normen kan enkelt sammanfattas som att män förväntas åtrå och skapa romantiska och sexuella relationer med kvinnor, och vice versa. Den innefattar även att män förväntas bete sig traditionellt maskulint och kvinnor traditionellt feminint. Detta kan uttryckas bland annat i förväntningar om att en person är heterosexuell utan att man har tillräckligt med information för att kunna dra den slutsatsen.

  Transperson är ett paraplybegrepp som tillkommit framför allt för att kunna vara en samlande term i sexualpolitiska frågor. Med transpersoner menas oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Det kan till exempel vara transsexuella, transvestiter, transgenderister, dragkings/dragqueens, intergender och intersexuella. Begreppet är inte tvingande – det står var och en fritt att definiera sig som transperson eller ej.

  Cisperson är en person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck är ett och samma och följer samhällets norm. Till exempel kan det vara en person som föds med vagina, ser sig själv som kvinna, och är registrerad som kvinna i folkbokföringen. Cis har ingenting med sexuell läggning att göra. En cisperson kan lika gärna vara homosexuell eller bisexuell som heterosexuell eller asexuell. 

  Queer är ett brett begrepp och kan dels användas för att beskriva ett förhållningssätt eller en rörelse som kritiserar normer kring kön och sexualitet (främst heteronormen), och dels ett sätt att identifiera sig, och kan då till exempel syfta på könsidentitet, sexuell läggning och/eller förhållningssätt.

  Intersexuell är ett samlingsnamn för olika medicinska tillstånd där en person inte går att biologiskt könsbestämma som antingen kvinna eller man. En annan term som används är DSD, Disorder of Sex Development.

  Källa: RFSL och förbundets egna material.