Kampen om jämställdhet

"När jag tillträdde för tio år sedan sade jag att en kvinna och en man med jämförbar erfarenhet som utför likartat arbete ska ha lika mycket betalt för sina insatser. Så är det inte idag. Och egentligen är det förunderligt att vi fortfarande i det här landet efter årtionden av jämställdhet fortfarande diskriminerar kvinnor genom lön."

Så uttryckte sig Agneta Bygdell – Akademikerförbundet SSR:s ordförande under 1990-talet – i sitt sista kongresstal år 2000. Även om majoriteten av de yrkesverksamma socionomerna har varit kvinnor var förbundets ordförande män ända tills dess att Agneta tillträdde 1990. Förändringen fick till konsekvens att jämställdhetsarbetet kom mer i fokus. Idag är det en viktig del av förbundets värdegrund att verka för ett jämlikt arbetsliv oberoende av kön, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller funktionshinder.

Lönediskriminering

Hur arbetade Akademikerförbundet SSR med jämställdhetsfrågan under 1990-talet? En strategi som förbundet valde var att försöka påverka Saco för att organisationen mer aktivt skulle driva frågan om lönediskriminering av kvinnor. Detta visade sig inte vara helt okontroversiellt. Från de andra SACO-förbundens sida fanns det inte samma förståelse för ett aktivt jämställdhetsarbete. En konflikt uppstod mellan SSR och andra Saco-förbund. År 1992 beslöt sig SSR för att lämna Sacos kommunala förhandlingskartell.

Personligt engagemang

Det var Jan-Åke Porsgren från SSR som var ordförande i kartellen vid den tidpunkten. Porsgren hade ett starkt personligt engagemang i frågan. Han hade nämligen tidigare varit sakkunnig i lönediskrimineringsutredningen under Ingemar Mundebos ledning.

Under Porsgrens ordförandeskap drev förbundet frågan om lönediskriminering av kvinnor. Men i Saco-K:s representantskapsmöte fanns det inte någon majoritet för en sådan linje. Det gjorde det svårt för Jan-Åke att sitta kvar. Han kunde inte följa majoritetslinjen. Det skulle ha gått emot vitala intressen inom SSR. Därför avgick han.

"Upprörande"

Agneta Bygdell pekade på det paradoxala i Sacos agerande. Organisationen har producerat några av arbetsmarknadens bästa utredningar om löneskillnader, menade hon. Samtliga utredningar visade att kvinnor diskrimineras. Mot bakgrund av detta ansåg hon det upprörande att Saco och dess karteller inte ville dra de nödvändiga lönepolitiska slutsatserna av sitt eget utredningsmaterial. 

Men under 1990-talet fortsatte förbundet sitt arbete för ett jämställt arbetsliv. Det skedde såväl i förhandlingsarbetet som med hjälp av JämO. Arbetet ledde till att flera konkreta framsteg uppnåddes. Ett exempel var att Akademikerförbundet SSR 1995 vann det första målet där en arbetsgivare fällts för lönediskriminering.

Bakgrunden var en lönediskriminering som uppmärksammats i december 1993. En ekonom på stadsbyggnadskontoret i Kumla kommun – Susanne Söderberg – jämförde sin lön med en manlig ekonom på socialförvaltningen. Hon upptäckte då att mannen tjänade två tusen kronor mer i månaden för ett likartat arbete. JämO:s Lena Svenaeus drev målet och till slut fällde Arbetsdomstolen, AD, utslag till JämO:s fördel. 

Arbete för ett nytt årtusende

Hur har Akademikerförbundet SSR drivit jämställdhetsarbetet under 2000-talet? Under det nya seklet har förbundet fortsatt sitt arbete för ett jämlikt arbetsliv. Några exempel kan hämtas från förbundets verksamhetsplan 2006. Under detta år kunde Akademikerförbundet SSR på ett framgångsrikt sätt lösa ett antal tvister kring osakliga löneskillnader.

Förbundet handlade under 2006 sammanlagt sju anmälningar om lönediskriminering varav en handlade om en grupp arbetstagare. Ärendet handlade om tio kvinnor på Adoptionscentrum, som trots högre utbildning och längre anställningstid hade lägre lön än en nyanställd man. Tvisten kring deras lönevillkor löstes slutligen i godo. Samtliga kvinnor fick högre löner. I hela sex av de ärenden som förbundet handlade uppnåddes förlikningar, som innebar att kvinnans lön höjdes till jämförelsepersonens nivå. I ett fall höjdes den till och med över denna nivå. 

Lång väg

Under 2006 lämnade förbundet också ett remissyttrande på Diskrimineringskommitténs slutbetänkande. I yttrandet förespråkade Akademikerförbundet SSR bland annat att JämO ska vara kvar som en egen myndighet. Dessutom menade förbundet att Arbetsdomstolens sammansättning måste förändras. Detta för att svara mot den kompetens som diskrimineringsmålen kräver. Mycket fackligt arbete har alltså genomförts för att uppnå ökad jämställdhet. Men ännu är det lång väg att gå innan ett sant demokratiskt samhälle har förverkligats. 

Källa: Tomas Lundenmark (2004) En särskild historia: berättelsen om SSR. Utgiven av Akademikerförbundet SSR